När jag först började med projektledning och sökte runt på nätet så fick jag intrycket att PMI (
Project Management Institute) och deras projektledningsmodell var den vanligaste och därmed intressantaste modellen att sätta sig in i.
Modellen är en typisk projektstyrningsmodell, dvs den går inte ner på själva praktiska projektarbetsnivån i någon större utsträckning och kan därför användas i de allra flesta projekt oberoende av bransch.
PMIs modell är även upptagen som ANSI standard, dvs amerikansk standard. Över huvud taget tycks modellen vara klart vanligare i USA än på andra håll i världen. Att hitta mer information om modellen på nätet är lätt och deras Project Management Body of Excellence (PMBOK) bok är rätt vanligt förekommande på projektledningskontor även här i landet.
I Europa är dock IPMA en vanligare projektledningsmodell, i Sverige är det
Svenskt Projektforum som tillhandahåller modellen. De certifierar också med ensamrätt i Sverige projektledare enligt IPMA. Det är svårt att hitta allmänt tillgänglig information om exakt vad modellen innebär, det här med ensamrätt och exklusivitet tycks utmärkande för modellen. Det finns exempelvis ingen sida på svenska wikipedia som förklarar IPMAs modell.
En tredje internationellt förekommande projektmodell är
PRINCE som verkar komma starkt tack vare att systermodellen ITIL (för förvaltning) blivit så populär. Jag har hört många tala om den men inte stött på den praktiskt i Sverige.
Så långt de modeller som är internationellt gångbara modeller för styrning av projekt där man som projektledare även kan låta certifiera sig. När jag nu arbetat många år som projektledare så kan jag konstatera att de här modellerna inte är speciellt vanligt förekommande i Sverige. Visst finns de med i konsulters meritförteckningar, men de två i särklass vanligaste modellerna för projektledarskap i Sverige är PPS (
Praktisk Projektstyrning från Tieto) och
PROPS (Ursprungligen Projektet för Projektstyrning på Ericsson). Jag skulle säga att de här modellerna t.o.m. är ännu vanligare än man kan tro vid en första anblick för många svenska företagsspecifika modeller visar sig vid en mer ingående granskning grunda sig på PPS eller PROPS men med smärre anpassningar.
Vad sägs exempelvis om den här översikten över PPS, kanske påminner den om den modell som tillämpas på din arbetsplats?

Avslutningsvis tänkte jag nämna RUP (
Rational Unified Process) och
Scrum som inte är projektstyrningsmodeller på samma sätt som de modeller jag beskrivit här. RUP och Scrum kallas emellanåt för ”produktionsmodeller”, anledningen är att de inte kan användas generellt för alla typer av projekt utan tagits fram för arbete i IT-projekt specifikt. De är alltså inte inriktade på styrprocessen i projekt och hur kommunikation ska ske med t.ex. styrgruppen utan snarare på systemutvecklingsmetoder. RUP pratar om användarfall t.ex. och Scrum talar om hur kodutvecklarna ska kommunicera. De här modellerna används oftast parallellt med en projektstyrningsmodell (exempelvis en av dem jag räknat upp ovan). De kan inte användas för projekt utanför IT; jag kan inte tänka mig ett vägbygge projektledas enligt RUP. Vanligt förekommande är de däremot, Scrum (och andra agile/lean modeller) som en mer stigande stjärna och RUP som den brett etablerade herren på täppan.